SKRIVER OM HISTORIEN INOM LÅNGDISTANS SLÄDHUNDSRACING: HUR HÅVARD OKSTAD OCH HANS SIBIRISKA HUSKIES ERÖVRADE FEMUNDLØPET 450

Røros, Norge. 14 februari 2025.

Det gyllene morgonljuset stiger upp över målområdet för Femundløpet medan en rad av åskådare ivrigt spanar mot horisonten, deras andedräkt fryser i den bitande -20°C kylan. Sedan dyker en silhuett upp.

Klockan 07:12 bryter jublet ut när Håvard Okstad (29) och hans team av Siberian huskies glider över mållinjen. De har just vunnit det 450 km långa distansloppet, och inte bara kammat hem världsmästartiteln, utan också skrivit historia som det första Registered Nordic Breed (RNB)-teamet att vinna en klass i Femundløpet.

Det andra laget ligger fortfarande mer än tre timmar bakom. Över 90 team tog sig genom den ikoniska startportalen i hjärtat av Røros, en UNESCO-världsarvsplats, 42 timmar tidigare. Men idag har detta siberiska team bevisat en sak: Alaskan huskies är inte de enda som kan stå på prispallens topp.

Alltsedan den första upplagan av Femundløpet 1990 har Alaskan huskies dominerat den långdistans mushing-scenen. Avlade för uthållighet och hastighet har de varit det självklara valet för lopp som sträcker sig upp till 1200 km - Europas längsta slädhundsrace.

Siberian huskies å andra sidan är mer kända för sin styrka och uthållighet snarare än hastighet, vilket gjort dem till en ovanlig syn i toppen av långdistanslopp. Tills idag.

Okstad och hans team skriver om reglerna för långdistans mushing, och visar att med rätt träning och strategi kan Siberians utmana om topplaceringar igen.

“Det har aldrig varit ett alternativ för mig att välja mellan Siberian och Alaskan.”

För Non-stop dogwears ambassadör fanns det aldrig någon tvekan. Hans familj har alltid föredragit Siberians för deras lugna attityd och karaktär, och har fast trott på att de kan tävla på högsta nivå. Sedan 2012 har han haft ett mål: att vinna Femundløpet.

“Om jag ska lägga ner så mycket tid på att träna hundar och tävla, vill jag visa att det är möjligt att vinna.”

Att vinna ett lopp som Femundløpet är resultatet av år av obönörlig träning, en exakt strategi och en stark tro på sina hundars potential.

Genetiken spelar en roll, men Håvard är den första att erkänna att träningen har varit den verkliga spelvändaren för Siberians de senaste åren. Hans metod är enkel men effektiv: minimera stoppen, bygg upp uthållighet och gör löpningen till en vana. Men inte ens den bästa strategin hade varit tillräcklig utan det djupa band han delar med sina 19 hundar. Varje löptur, varje mil, byggs på tillit, förbundna känslor och ren glädje av att springa tillsammans.

Tränar du annorlunda än de bästa Alaskan husky-teamen?

Håvard Okstad: “Jag tror att det är ungefär samma nivå som Alaskans om man jämför mängden träning. Det var då jag började drömma om toppresultat i Femund. Jag började fråga hur mycket mina bästa konkurrenter tränar, och jag tänkte, okej, då måste jag träna lika många kilometer och timmar. Jag har haft samma träningsplan sedan 2018, med samma metod varje år, och förbättrat vissa element som jag tror gör teamet bättre för varje säsong.”

Och det fungerade!

Håvard Okstad: “Ja, jag tror att vårt sätt att träna är det rätta för mitt team. Jag tittar på laget och hur de fungerar så bra tillsammans; det är inte en hund som hamnar efter eller en hund som springer så snabbt att de andra blir trötta. De arbetar så bra tillsammans, och de gör all träning tillsammans. Jag tror att det är nyckeln för mitt team. De samarbetar otroligt bra.”

Du har bara vilat det som var obligatoriskt för att vinna detta lopp. Hur tränar du för att bibehålla uthålligheten?

Håvard Okstad: “Jag försöker så mycket som möjligt att ha [vinna Femundløpet 450 km] i bakhuvudet under höst- och vinterträningen. Vi vill köra långa sträckor, 100 till 150 km i ett svep. Jag vill träna med så få stopp som möjligt, så när vi springer, springer vi hela distansen.”

Så hundarna litar helt på dig…

Håvard Okstad: “Absolut. När de kommer in till checkpointen tänker de inte 'Nu måste vi vila'. De vill bara fortsätta. De vet att de kommer att få vila när de verkligen behöver det.”

Och denna strategi visade sig vara rätt!

Håvard Okstad: “Ja, jag vet att vi har ännu mer potential. Alaskans har utvecklats en hel del de senaste åren, men nu börjar Siberians komma ikapp lite år för år, och de blir mer och mer kapabla att tävla mot Alaskan huskies.”

Vad tror du detta beror på?

Håvard Okstad: “Både träning och avel. Aveln har varit bra i många år. Men den största förändringen är träningen. Alla team tränar mer nu, och vissa har sagt att sedan jag började visa att det är möjligt att göra mer och mer med Siberians, har de insett att de kan träna mer och bättre, och se resultat för sitt team också.”

Så du leder vägen…

Håvard Okstad: “Till viss del, ja. Jag har varit det första Siberian-teamet sedan jag började tävla 2016, och jag ser att skillnaden mellan mig och de andra teamen har blivit mindre och mindre för varje år. Det är en tävling där också.”

Fanns det ett ögonblick under loppet när du förstod att du kunde vinna guldet?

Håvard Okstad: “Jag tittade på teamet, de hade fortfarande energi, samma drivkraft som när vi startade. När vi nådde den obligatoriska vilan vid Søvollen började jag spåra de andra teamen. Trettio minuter gick. Sedan en timme. Och jag visste att de behövde den obligatoriska vilan, vilket gav oss nästan en och en halv timmes ledning. Då insåg jag att det faktiskt var möjligt att gå hela vägen och vara först tillbaka till Røros.

Vi höll uppe vår hastighet. Även med minimal vila var vi ett av de snabbaste teamen på varje sträcka. Det är ovanligt för mitt team. Det var helt galet i år.”

Med Femundløpet 450 avklarat har Okstad redan blicken mot framtiden.

“Finnmarksløpet 1200 [Europas längsta slädhundsrace] har alltid funnits på min lista. Men först vill jag satsa på Femundløpet 650 nästa år och se det bästa resultat vi kan få där. Nästa mål? Att vinna båda klasserna. Jag vill pusha gränserna och skriva ny historia.”

För nu kommer teamet att njuta av en välförtjänt vila.

“Sedan vi flyttade hit förra sommaren har vi sett fram emot att bara utforska. Korta träningsrundor, campingturer. Bara njuta av vildmarken med hundarna.”

För medan loppen definierar segrarna, ligger den verkliga resan i bandet mellan musher och team.

Och för Okstad och hans historiska Siberians har äventyret bara börjat.